Vad händer???

Jag mår illa, får nästan panik. Vad är det som händer? Idag har mitt fb-konto varit en plats som visat på hemskheter efter hemskheter.

"Fem barn i varje klass på en skolklass med 30 barn har blivit sexuellt utnyttjade."

"Tvååring grovt misshandlad av okänd gärningsman."

"Kör försiktigt" säger han.

"Det är halt. Det var ju en olycka här förut. En fick åka till Uppsala." 

..."en sån där minibuss, åtta personer"...

..."det va sådana där asylsökande, så det gjorde väl inte så mycket"....

Vad händer? Hur har det kunnat gå så här fel? För någon vecka sedan fick jag höra från ett dagis inte långt härifrån att det kommit fram att barnen lekte snippleken. Vad är då detta? Jo, två av de små barnen, tre och fem år gamla en pojke och en flicka (syskon), säger till de andra småflickorna att de ska dra ner trosorna och i gengäld få saker. Men det stannade inte där.... Nej, det skulle även stoppas in saker i snippan! 

Den första frågan som dyker upp i mitt huvud är: Vart får de allt detta ifrån? Och vad har dessa barn utsatts för? Jag vet att små barn börjar upptäcka sina egna kroppar vid den här åldern och att mycket är spännande. Men att erbjuda saker som utbyte för sexuella handlingar..... 

Och vem sparkar ner ett litet barn? I vår lilla stad? 

Och mannen som uttryckte sig kring de asylsökande. Jag undrar hur hans samvete mår nu när vi vet att den där personen som fick åka till Uppsala bara var ett litet barn, också det två år. Och som dessutom inte överlevde. 

Alla dessa inlägg får mig att bara vilja logga ut. Men samtidigt vill jag inte att alla dessa hemskheter ska få spridas vind för våg. Jag vill att vi sätter stopp! 

Vi måste våga reagera om vi ser att barn och vuxna råkar illa ut. Vi måste försöka se bakom de där murarna som barnen bygger upp för att skydda sig mot allt ont. Vi måste våga ställa krav på att vi återigen får tillbaka vår integritet. Vi måste lära våra barn just vad det ordet innebär. Vi får inte tro att detta händer inte mig och min familj. För det kan det göra! 

Och vad gör vi då? 

Jag känner att jag skulle bara vilja låsa in oss alla här hemma och slippa alla dessa hemskheter som kan dyka upp när vi minst anar det. Men jag vet att det varken går eller skulle vara bra. Därför ber jag er alla att försöka lära era barn integritet och goda värderingar. Vad vi säger och gör idag påverkar våra barn i framtiden. Och jag hoppas att ni precis som jag vill att den framtiden ska vara ljus oavsett vem vi är. 

Jag vill att alla människor ska ha lika värde och att de aldrig ska behöva utsättas för övergrepp av något slag. 

Som de säger: "En kan inte göra allt, men alla kan göra något." 

Jag tror på er! Vi behöver mycket kärlek nu.